Har känts lite deppigt på bloggen dom senaste inläggen känns det som och så är det inte meningen att det ska vara, men jag är en person med väldigt mycket tankar, besvikelser och väldigt trasig inombords efter dom senaste åren och måste få skriva av mig ibland och så är det för vissa människor ibland när man tillexempel döljer alla känslor eller liknande.
Dom senaste veckorna har jag gått runt med en massa tankar, varit väldigt ledsen och känt av smärtan extra mycket men har tänkt en hel del för mig själv och hållt det allra värsta för mig själv och nu för enstund sen bröt jag samman, började skaka, gråta och blev illa mående och kröp in till toan för att mina ben var helt ostabila och började spy som en gris.
Jag orkar inte pressen, jag är less på att gå runt och känna mig värdelös och otillräcklig som människa. Less på att lotsas må bra och som om allt är okej fast jag i själva verket vill dra härifrån.
Får lixom ingen ordning på mitt liv, gräver ner mig i depression och sorg och bara gråter Såfort jag blir ensam.
Vet inte riktigt hur detta kommer sluta, hittar ingen väg ut.
Vad gör man när man tappar hopp till allt och inte vill något annat en att försvinna från världen?
Hur mycket jag en försöker desto värre blir det..
Önska jag var liten och kunde göra allt bra igen!