När jag kände mig som mest ledsen nu inatt då jag kom hem och bestämde mig för att gå ut för mig själv och bara gå och sen sätta mig nånstans och bara gråta ut, då ringde min fina vän Robin som jag pratade med i en timme ungefär, kan inte vara mer tacksam en vad jag är för att du ringde.
Du fick mig lugnare och fick bort mina tårar, dina ord och råd fick mig att öppna ögonen mer. 
Att få gråta ut och höra din röst i bakgrunden va som en lättnad i hela kroppen, var så skönt att få gråta ut samtidigt som du förklara för mig hur stark jag är och har varit under dom här åren som jag har gått igenom en hel jävla resa osv.
Jag har levt igenom dagar med så jävla mycket skit i mitt liv, jag har inte glömt en speciell situation å vissa händelser ur mitt förflutna men endå står jag kvar på fötter idag och kämpar arslet av mig varje dag, det är för att jag har så fruktansvärt bra vänner vid min sida som betyder så otroligt mycket för mig och som försöker få mig till leende då jag känner att jag inte orkar mer.
Då jag verkligen började tänka efter har jag blivit så mycket starkare som människa under dom här åren samtidigt som jag har mått & mår förjävla dåligt innerst inne.
1. Jag har lärt mig att stå upp för den jag är och inte ta skit från någon.
2. Jag har lärt mig att säga ifrån till Släkten när dom sätter igång, under alla år som dom gått bakom ryggen på mig och klanka ner på mig bakom min rygg.
3. Jag ser annorlundare på saker nu en vad jag gjorde förut.
4. Jag är mig själv och går runt och ser ut som jag vill vilket jag inte vågade förut.
5. Jag är inte rädd för konflikter utan säger vad jag tycker och tänker.
OSV.
Jag har missat mycket pågrund av mitt mående. Massor i skolan både årskurs 8-9 och första året på gymnasiet då jag tog ett ledighets år för att BUP tyckte det var bäst för mig, har tappat bort mig själv miljontalsgånger, knappt kunnat ta handom mig själv, varit nära på att ta livet av mig och utsatt mig själv för saker som kunnat kostat mig livet med mening, gråtit mig igenom nätter, gjort illa mig själv, sett mig själv som den värdelösaste människan m.m..
Men endå känner jag mig så jävla grym som faktiskt har klarat mig igenom all skit som jag gått igenom hitills, har jag klarat allt detta. Klarar jag så jävla mycket mer även fast jag inte tror eller ser det själv.
Alla människor är värd att må bra och känna lycka här i livet och jag tänker verkligen kämpa mig dit även fast jag har väldigt svårt att tänka positivt och se framåt efter allt jag har varit med om.
Jag ger livet en ny chans eftersom det är nytt år och det här året ska jag kämpa mig till toppen, det bara är så.

Och sen vill jag tacka min underbara Mamma som jag vet läser det här nu, tack som fan för att du tvinga mig till att ta all hjälp jag fått för mitt psykiska mående, att du ringde om krishjälp och fick mig att gå till alla dessa psykologer,möten, soc och hela rubbet. Utan dig i början hade jag gett upp för längesen, du är ett stort skäl till att jag står kvar på fötter idag. Massa kärlek till dig! ♥